Ännu ett kilo att lägga till handlingarna! Det här känns helt underbart! Skulle jag fortsätta i den här takten (-1 kg i veckan) så skulle jag nå målvikt i juli. Men jag är beredd på att det avtar. Det bara kan inte fortsätta så här. Nästan 17 kg på lika många veckor är faktiskt nästan för bra för att vara sant. Men jag är givetvis superglad!
Är ganska nyss hemkommen frÃ¥n en timmes morgonpromenad. Efter vägningen gav jag mig med lätta steg ut pÃ¥ en skogspromenad. Det var jag, vovven, en gul sol, en blÃ¥ himmel, en rosa kyrka pÃ¥ vägen, huuuuuur mycket vitsippor som helst och sÃ¥ alla kvittrande fÃ¥glar sÃ¥klart. Underbart! Och varmt var det ocksÃ¥! Fick kavla upp ärmarna för att inte svettas ihjäl. 🙂
När jag gick där i skogen kom jag att fundera en del kring det här att vara smal. För vem vill man bli smal egentligen? Givetvis är det för sin egen skull. Man vinner massor pÃ¥ att inte vara överviktig. Tänk bara på hur mycket man minskar risken för att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Och hur pigg man blir. Man fÃ¥r otrolig energi när man slipper bära runt pÃ¥ en massa övervikt. Men ändÃ¥. Jag kan inte lÃ¥ta bli att tänka pÃ¥ vad andra tänker. Jag vill visa att ”kolla – jag kan ocksÃ¥ vara smal och snygg!”. Jag vill visa mina kompisar att jag kan vara lika smal som dem. Jag vill inte vara tjockisen i kompiskretsen. Och jag vill visa alla andra att jag minsann ocksÃ¥ kan vara smal och snygg.
Det är kanske inte sÃ¥ smickrande att ha sÃ¥na här tankar egentligen. För man borde inte bry sig om vad andra tänker. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte brydde mig. För det gör jag. Ta bara för 4 Ã¥r sen när jag gick ner 28 kg. Alldeles lagom lägligt inträffade Ã¥terträffen frÃ¥n högstadiet. Det var 15 Ã¥r sen vi slutade och vad hade hänt med alla pÃ¥ 15 Ã¥r? Jag som alltid haft nÃ¥gra kilon extra mÃ¥ste ju erkänna att jag kände mig sÃ¥ NÖJD när jag klev in i lokalen som en smal och snygg pingla!! Hade jag burit pÃ¥ 28 kg övervikt hade jag nog inte varit lika taggad av att gÃ¥ pÃ¥ den där tillställningen… Men där var jag nu. 28 kg lättare och jag totalt ägde stället! (Haha) Jag var sÃ¥ jäkla nöjd över att kunna visa ”dem” att jag minsann var smal och snygg!
SÃ¥ har jag alltsÃ¥ erkänt kanske en svaghet. Men jag tror faktiskt mÃ¥nga tänker som jag. Visst – det heter att man gÃ¥r ner i vikt för sin egen skull, men nog sjutton gör man det ocksÃ¥ till viss del för att visa för andra att man lever ett bra och hälsosamt liv! Eller? Är det bara jag som bryr mig om vad andra tänker? Hur tänker du?