Det är idag 10 år sen du skulle åka på kortsemester till västkusten. Du och nya kärleken. Du var så glad. Livet lekte. Igårkväll för 10 år sen hade vi tjejträff. Vi åt gott och drack vin. Du berättade om kärleken. Om hur lycklig du var. Vi fnissade. Jag följde dig och de andra tjejerna till tåget. Vi vinkade hej då. Vi fnissade lite åt att du skulle kliva av på stationen som ligger halvvägs från barndomsstaden. Jo, du skulle ju hem till Honom. När du klev av tåget fick de andra tjejerna se hur du liksom hoppade och skuttade fram. Lika sprallig som vanligt. Och med ett ständigt leende på läpparna. För sån var du. Inte visste vi att det var sista gången vi sågs.
Idag för 10 Ã¥r sedan omkom du i en bilolycka. Du var vid medvetande en stund efter krocken, men dog pÃ¥ operationsbordet. Din kärlek bröt ”bara” foten, men hans hjärta gick i kras och han kommer förmodligen alltid att känna skuld för det som hände. Ingen vet riktigt vad som hände, men bilen kom över pÃ¥ fel vägbana. Du satt bredvid.
Jag har svårt att tro att det har gått 10 år. Jag minns allt som om det vore igår. Det är konstigt vad tiden går ändå. Men jag har inte slutat tänka på dig. Du finns i mina tankar ofta, ofta. Jag undrar ofta hur livet hade varit för dig om du levat. Men kanske lever du någon annanstans?
Jag saknar dig.
*kramar om*
Åh va fint skrivet. Så tragiskt, blir alldeles gråtmild.
Stor kram
Oj oj, nu sitter jag här med tÃ¥rar i ögonen. Livet är bra orättvist ibland…
Blir väldigt ledsen i ögat.. sådär så det svider. Man undrar ju vad det var för mening med hennes död.. typ ingen. Kram!
🙁 usch vad livet är ortätvist i bland…
Visst är det väl en himla tur att vi har våra minnen kvar!!!
Det är tungt när någon går bort, och ännu tyngre om det är en ung människa. Kram till dig!
Fäller en liten tÃ¥r. Är såå blödig nuförtiden….