Jag är lite virrig. Och det pga jobbet. Här är det nämligen nytt Ã¥r pÃ¥ mÃ¥ndag, sÃ¥ jag tänker i 07-banor just nu. Vi har amerikanskt räkenskapsÃ¥r och Ã¥r 06 sluter dÃ¥ 30 sept. 07 börjar sÃ¥ledes 1 okt. Eftersom jag hÃ¥ller pÃ¥ med förberedelser inför det nya Ã¥ret sÃ¥ är min hjärna inställd pÃ¥ 07. IgÃ¥r när jag räknade efter (ja jag mÃ¥ste räkna efter varje Ã¥r) hur mycket min morfar fyllde sÃ¥ kom jag fram till att han fyllde 88. Han är född 1919. Och 2007-1919 blir ju 88. Jag säger bar TUR att jag inte skrev Ã¥ret pÃ¥ födelsedagskortet. När jag kom hem till morfar stod det en annan blomsterkvast pÃ¥ bordet med texten ”Gratulerar pÃ¥ 87-Ã¥rsdagen”. Jag blev helt iskall. Fyller han 87?? Nää… 88 är det väl?? Efter en stund fattade jag. Det är ju faktiskt 2006 nu. Inte 2007. Tänk om jag skrivit 88 pÃ¥ kortet? Piiiiiiinsamt!
Det är inte lätt det där med födelseår och åldrar. Själv har jag nu kommit upp i en så hög ålder att jag får fundera på hur gammal jag själv är. Ha, ha!
Sånt är alltid lite trixigt. Jag vet inte ens hur gamla mina föräldrar är. Inte födelseår heller, så jag kan räkna ut, hi hi.
Låter som en härlig helg du haft (tidigare inlägg).
Ha det gott.
kramar
Du, det där kunde ha varit jag!!! Inte för att vi räknar annorlunda på jobet utan för att jag är så vimsig och tiden går så fort. Jag får ibland fundera till lite extra när folk frågar hur gammal jag är för att inte svara fel.
Ha det gott
Men shit, va struligt det blir dÃ¥….förstÃ¥r att du tänkte fel där!
Ha en skön helg iaf! Kram
Hi hi, jag är lika virrig. Jag har ju gått omkring å sagt jag är 33 fast jag fyllde 32 i år.
Det är ju rätt smart. För du blir ju isf ett Ã¥r yngre … och morfar med. 😀
Man fÃ¥r vara glad om man kommer ihÃ¥g sin egen Ã¥lder. Eller det var väl skit samma nu när jag tänker närmare pÃ¥ saken… Huvva. 😛