Idag klockan 18 hände något. Jag bestämde mig för att ge mig ut och springa! Några minuter senare var jag ombytt och klev ut genom dörren. Typiskt! Det regnade! Men tror ni det hindrade mig? Nix! Med bestämda och raska steg gick jag till spåret (jag har 1 kilometer att gå, bra uppvärmning!). Väl framme gav jag mig iväg på 2,5-kilometersrundan. Det gick förvånansvärt lätt! Så lätt att jag funderade på att springa två rundor. Men nej, jag sansade mig. En runda på 2,5 kilometer fick räcka för idag. Det var ju trots allt första gången jag sprang på 5? år.
15 minuter senare hade jag kommit runt och varvade då ner genom att promenera raskt hem. Jag kände mig stark! Jag hade massor av krafter kvar! Nästa gång springer jag 5 km!
Wow!
< ![CDATA[Klart du springer 5 km nästa gång!!! Heja dig!!]]>
< ![CDATA[åh så duktigt.. härligt.. hoppas du fixar 5 km nästa gång.. kram]]>
< ![CDATA[Underbart! =) Klart du fixar 5 km nästa gång. Inga problem! Heja heja heja!!]]>
< ![CDATA[Hej, råkade slinka förbi efter besök på Joannas sida som ledde till nån annan sida och osv. Det gäller att halka omkring på bananskalen så länge man kan :) Det är en underbar känsla när man för första gången springer igen. Allt står på spel känns det som, även om man försöker intala sig själv att går det inte idag så går det i morgon. Och givetvis så kan man. Det är skönt. Kul med förändringsbilderna.]]>
< ![CDATA[Du är grym!]]>
< ![CDATA[Å, vad kul! Nu blir jag peppad till att ge mig ut och springa jag också! Det är så skönt och befriande! :)]]>
< ![CDATA[Självklart du kan springa 5km!! Du har bra kondis nu. Har du läst vad jag skrev när jag började springa? Du kan! Du är stark! Du äer snygg och smal! hehe Kram]]>