Jag mötte Luna!

Imorse, när jag susade fram pÃ¥ landsvägen pÃ¥ väg till jobbet frÃ¥n torpet, sÃ¥ passerade jag omrÃ¥det där kissen Luna numera bor. (För den nye läsaren kan jag informera att Luna egentligen är min katt, men när T och jag sÃ¥lde huset fick Luna flytta till en bekant pÃ¥ landet, sÃ¥ där bor hon nu). Jag brukar spana efter Luna varje gÃ¥ng jag passerar där, men jag har aldrig sett till henne. Inte förrän idag! Hon kom gÃ¥ende längs vägen och jag blev alldeles till mig! Jag vände bilen, stannade, gick ur och ropade pÃ¥ henne. Hon kom som ett skott. Och sÃ¥ kelig!!! Min lilla kisse! SÃ¥ fiiiiiin! Ã…, jag blev alldeles till mig! Instinktivt ville jag plocka upp telefonen och ringa T och berätta, men han ligger nog fortfarande och sover… Han har ju trots allt semester och dÃ¥ bör man fÃ¥ lite sovmorgon tycker jag. SÃ¥ jag hejdade mig. Men senare ska jag ringa och berätta!

Älskade Luna Lu! Vad fin du är!

Hon lade sig ner och krÃ¥made sig i gruset och gräset…

Dags att säga hej då. Vinkevink!

Strax innan jag mötte Luna hade jag stannat bilen och fotat ett vackert linfält. Det är som ett blÃ¥tt hav nu. Verkligen vackert. Men en sak undrar jag över. När jag Ã¥ker hem pÃ¥ eftermiddagarna, säg vid 17-tiden, dÃ¥ har blommorna ”slagit igen” och fältet är bara grönt, inte blÃ¥tt. Varför är det sÃ¥?? Jag känner ju till att blommor ofta slÃ¥r ut när det är sol, och pÃ¥ kvällen gÃ¥r de ”i knopp” igen, men vid 17-tiden är det ju fortfarande gassande sol?? NÃ¥gon som känner till detta fenomen vad gäller just lin?

Alldeles blått

Så här ser blommorna ut på nära håll. Söta!

Avslutar med en bild pÃ¥ gÃ¥rdagens middagsmat som ocksÃ¥ blir min lunchmat idag. Man kan ju tro att jag ska ha gäster, men tyvärr fick jag ingen gäst pÃ¥ kroken (se gÃ¥rdagens notering), sÃ¥ jag fick spendera kvällen själv. Gott med grillat blev det iallafall! 🙂

P̴ grillen: k̦tt, squash, paprika, r̦dl̦k och majskolv Рmumma!