En mans träningsdilemma…

För er som har tänkt att börja träna nu i vinter….

Jag har precis fyllt fyrtio, och min fru (älskling) gav mig en vecka med personlig tränare i födelsedagspresent. Nu är jag ju fortfarande i kanonform. Jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att fÃ¥ röra lite pÃ¥ sig. Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig tränare. Jag fastnade för Linda, som är en 26-Ã¥rig tjej som förutom jobbet som personlig tränare ocksÃ¥ är aerobics-instruktör och modell för badkläder. Det är hon som är anledningen till att jag skriver det här, hon bad mig skriva dagbok för att hÃ¥lla koll pÃ¥ mina framsteg. PÃ¥ mÃ¥ndag gäller det …

Måndag: Jag gick up klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så tidigt, men när jag kom till träningsanläggningen, där Linda väntade vid receptionen blev allt helt plötsligt mycket lättare. Linda är suverän! Hon har blont hår, fantastiska blå ögon och ett charmerande leende. Vi började med en rundtur på anläggningen. Linda visade mig maskinerna och det första jag fick göra var springa på löparbandet. Efter fem minuter tog Linda min puls, och hon verkade lite orolig över hur hög den var. Det hon inte fattade var att min puls var hög för att hon stod så nära mig i sin tajta lycra-outfit. Jag är ju i toppform annars! När vi gjorde sit-ups pushade Linda på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen efter att ha hållit in den ända sen jag mötte henne i receptionen. Efter passet njöt jag av att titta på hur smidigt Linda rörde sig under sitt aerobic-pass, och tänkte att hon är lika duktig där inne som hon är med mig. Det här kommer bli en FANTASTISK vecka!

Tisdag: Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till slut var jag utanför dörren på väg till träningen. Linda tvingade mig att ligga på rygg och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la hon på vikter på den också! Mina ben kändes som spaghetti på  löparbandet, men jag klarade en hel kilometer. Leendet jag fick av Linda när jag klev av löparbandet gjorde det mer än värt mödan. Jag mår toppen! Det här är andra dagen i mitt nya liv!

Onsdag: Jag försökte borsta tänderna, och enda sättet som var möjligt var att ligga med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den. Jag tror jag har fått bråck i bröstmusklerna.

Torsdag: Linda väntade pÃ¥ mig med sina vampyrlika tänder med en min som skulle föreställa ett leende, men den grymma formen pÃ¥ hennes tunna läppar avslöjade henne allt. Jag kunde inte rÃ¥ för att jag var en halvtimma försenad – det tog mig 20 minuter att bara knyta skorna! Linda tvingade mig att träna med hantlar. När hon tittade bort, passade jag pÃ¥ att springa och gömma mig i herrarnas omklädningsrum. Hon skickade Lars för att hämta mig, och sen satte hon mig pÃ¥ roddmaskinen som straff. Jag sänkte den. Jag hatar den lilla subban! Linda är den vedervärdigaste varelse till människa som nÃ¥gonsin fötts pÃ¥ denna planet NÃ…GONSIN! Korkade, anorektiska lilla träningsfjolla. Om jag kunde röra nÃ¥gon enda liten del av min kropp utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slÃ¥ henne med den. Linda ville att jag skulle jobba med mina triceps. JAG HAR INGA TRICEPS! Om hon inte ville ha jack i golvet sÃ¥ borde hon inte ha räckt mig de där %&##%¤& hantlarna, eller nÃ¥got annat tyngre än en macka för den delen. (Jag är säker pÃ¥ att hon lärt sig det där pÃ¥ Sadisthögskolan – hon mÃ¥ste fÃ¥tt en hedersbetygelse i grenen ”tillfoga smärta”). Löparbandet kastade av mig och jag landade pÃ¥ en hälsorÃ¥dgivare. Jag önskar att jag hade landat pÃ¥ nÃ¥gon mjukare.

Lördag: Linda lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget hon har. Hon undrade varför jag inte dök upp idag. Ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrka att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på finsk tv i elva timmar.

Söndag: Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan äntligen är slut. Jag bad också till gud att min fru (den subban) nästa år väljer en roligare present. Till exempel en rotfyllning eller en rejäl tarmsköljning.