Idag…

…har jag varit hos optikern och gjort synundersökning. Min syn hade inte försämrats utan snarare var det sÃ¥ att en liten brytning hade gÃ¥tt tillbaka. Anledningen till mitt optikerbesök var för att jag hade läst hos Vickan att hon skaffat dygnet-runt-linser. AlltsÃ¥ sÃ¥na man sover i. Och det ville jag prova!! Fasen sÃ¥ skönt att kunna se bra direkt när man kliver ur sängen pÃ¥ morgonen!! SÃ¥ nu har jag sÃ¥na i ögonen! 🙂

En annan sak jag gjort idag var att ringa M och J:s mamma. Jag blev så himla tagen av J:s album och jag har länge tänkt att jag skulle ringa mamman, men det har inte blivit av. Men idag så! Och det var otroligt skönt att prata. Att få veta lite mer om vad som hände M och hur de haft det under alla år vi inte haft kontakt. Nu efteråt känner jag lite sorg över att jag tappade kontakten med familjen för de har haft det riktigt tufft. Jag hade velat vara med och stötta.

M insjuknade i blodcancer när han var 12 Ã¥r. DÃ¥ var jag 17. Han ”friskförklarades” efter nÃ¥gra Ã¥r, men det kom tillbaka. Sedan dess kämpade han pÃ¥. Han drabbades av den ena sjukdomen efter den andra och det har hela tiden varit blodet som inte funkat. Det var ocksÃ¥ sÃ¥ han slutade sitt liv, den 21 januari 2007.

Jag hade svÃ¥rt att hÃ¥lla tillbaka tÃ¥rarna när jag pratade med mamman för vi pratade sÃ¥klart ocksÃ¥ om den skiva som J har gjort om sin bror. Hon berättade att hon grät de första gÃ¥ngerna när hon hörde den, men att hon nu kan lyssna pÃ¥ den utan att grÃ¥ta. Jag har grÃ¥tit ikväll igen…

Jag blev rörd över att höra att mamman har en vit nallebjörn framme med texten ”Världens bästa M” pÃ¥. Den fick M av mig en gÃ¥ng i tiden… Hon berättade att M sparat den under alla Ã¥r, även om den legat i en kartong de sista Ã¥ren. Men när mamman rensade ur M:s lägenhet hade hon hittat den och kom dÃ¥ ihÃ¥g hur mycket den betydde för M när han var i tonÃ¥ren. SÃ¥ dÃ¥ hade hon tagit hem den till sig och den finns nu pÃ¥ en hedersplats i hennes hem. Vad säger man?? Jag blev helt varm i hjärtat. Det var ocksÃ¥ dÃ¥ jag verkligen kände att jag borde funnits där för M och hans familj.

I didn’t get a chance to say goodbye
I didn’t get a chance to say that I
I love you
’cause I do
I miss you
my brother

Om Nouvelle

Nouvelle är... - Kvinna - Född 1973 - Sambo med T - Mamma till E - Boendes i ett parhus - Hundägare - Förälskad i sitt fritidshus
Det här inlägget postades i Det dagliga livet. Bokmärk permalänken.

7 svar på Idag…

  1. Kicki skriver:

    Gråter när jag läser texten och även dina ord. Sorg är tung att bära.
    Kramar om!

  2. Snäckan skriver:

    Ã…hh stumpan! Modigt att ringa! Stor kram

  3. Finna skriver:

    SÃ¥ rinner tÃ¥rarna här vid frukostbordet… Bra att du ringde! Dax att cykla till jobbet nu. Ha en bra torsdag!! KRAM!!

  4. Susanne skriver:

    Jag har Ã¥xÃ¥ sÃ¥na där linser och dom är helt suveräna. 🙂
    Sorgligt att läsa om M. MÃ¥ste varit skönt att fÃ¥ ringa och prata och fÃ¥ lite klarhet…
    Kram!

  5. Ã…sa skriver:

    Det är sÃ¥ bra när man ser till och göra sÃ¥dana där saker som är jobbiga men som betyder sÃ¥ mycket. Sorgligt det som hänt och starkt att du ringde och du fanns där nu… det betydde nog mycket för henne!

    //Ã…sa

  6. Helena skriver:

    Så fint av dig att du hörde av dig till familjen. Det betyder säkert jättemycket för dem också!!

    Skickar en tröstkram

    …. här har börjat snöa!

  7. vickan skriver:

    Bra gjort att ringa. det betydde säkert massssor för mamman oxå!!

    Jag ääääälskar mina linser!! första dagarna var det lite som att ha somnat pÃ¥ fyllan och vakna med grus i ögonen men det är visst sÃ¥ i början innan man vant sig. Nu har jag haft mina i en mÃ¥nad i sträck och märker dem knappt. visst det tar nÃ¥gra blinkningar pÃ¥ morgonen innan all sömn försviúnnit men sen sÃ¥… sååååå skönt!!!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *