Mysigt med advent

Tänk! Så var det redan första advent! Mysigt! 

Gick upp vid 09.30. Kände mig ganska rastlös. Satt och surfade och kollade pÃ¥ TV. Surfade in pÃ¥ SF´s sida för att kolla hur dags Sagan om Ringen visades. Ja vi hade fortfarande inte sett den och det kändes lägligt att se den innan del 2 kommer… Klockan 14 skulle filmen börja. Enda föreställningen idag, sÃ¥ det fick bli den. Innan filmen gick vi till Birger Kung och smällde i oss varsin hamburgare.

Med godispÃ¥sen Allan bänkade vi oss sen framför den tre timmar lÃ¥nga filmen. Den var… bra. Fast jag kan ju inte säga att jag är överförtjust. Säkert mÃ¥nga som inte hÃ¥ller med nu, men jag gillar inte sÃ¥na där mörka filmer med en massa onaturliga varelser. SÃ¥ är det bara. Men visst var den spännande och givetvis ska jag se fortsättningen. Men till skillnad frÃ¥n Carra, sÃ¥ tänker jag inte se om den här filmen igen, och igen, och igen… Och vet ni, *schh* jag rÃ¥kade somna till en stund under filmen! *schh*

Skyndade oss hem för jag trodde det var ett pass pÃ¥ gymet som skulle passa mig 17.30. Men passet jag hade i Ã¥tanke började redan 16.30… Suck! SÃ¥ nu sitter jag här. Känner mig rastlös och ensam. Ja Torgny är ju hemma men han ska snart Ã¥ka pÃ¥ innebandyträning. Vill ha nÃ¥gon att umgÃ¥s med just nu. Funderar pÃ¥ att ta en promenad med lÃ¥tsashunden, men igen, det är inget roligt att promenera ENSAM! Usch, vad trött jag blir pÃ¥ det här ibland. Ibland saknar jag ”ungdomstiden” nÃ¥got vansinnigt. Ni vet, när man umgicks med kompisar var och varannan dag. DÃ¥ hörde det till ovanligheten att man var ensam en kväll, nu är det precis tvärtom. Men jag vet ju att det blir sÃ¥ när man blir ”vuxen” och skaffar familj. Fast jag har ju inte direkt skaffat nÃ¥gon familj än, förutom Torgny men han behöver jag ju inte passa precis. Kan fortfarande göra vad jag vill, men har ingen att göra det tillsammans med. Det är det som är problemet. Ja alltsÃ¥, jag har ju Torgny, men vi delar inte ALLA intressen, och tur är väl det. Man mÃ¥ste ju fÃ¥ ha sina egna liv och intressen ocksÃ¥ sÃ¥ man inte kväver varann. 

Detta är nÃ¥got jag pratat en del med en arbetskamrat om. Han har det väldigt tufft just nu. Hans fru är inte riktigt nöjd med sitt liv och vill skiljas, men det vill inte han. Jag har sagt att jag gärna ställer upp ifall han vill prata, och det har han velat ett par gÃ¥nger. Ja vi har faktiskt haft ganska mycket kontakt den senast tiden. BÃ¥de via mail, sms och prat pÃ¥ jobbet. Fick senast imorse ett sms där han skrev ”Tack Linda. Jag är glad att jag har dig som vän.” Det värmde kan jag säga. Jag är nog den enda pÃ¥ jobbet som vet om hur jobbigt han har det hemma. Känns bra att jag fÃ¥tt det förtroendet. SÃ¥ ni som känner mig IRL, frÃ¥ga mig aldrig om detta för jag vill inte prata om det. Jag tänker inte tala om vem jag syftar pÃ¥ och jag tänker inte heller dela med mig av det som han och jag har pratat om.

Förresten, jag måste bara berätta om hur mysigt det är i stan just nu. När vi gick hem från bion lyste det av ljus överallt. De har hängt upp såna där ljusdekorationer över gatorna. Och så lyste det så vackert i alla fönster. Adventsljusstakar. Och att det var vitt ute gjorde ju inte saken sämre förstås. Härligt med snö, även om det verkar som att den inte kommer få ligga kvar så speciellt länge. 

Nähä. Funderar på vad jag ska göra nu. Har inget att göra. Är less. Känner mig ensam.