Hemma igen. Vistelsen i Gbg har varit helt okej fast igÃ¥r när jag kom till hotellet var jag lite uttrÃ¥kad. Klockan var bara 18 och vad hittar man pÃ¥ dÃ¥? Shopping hade jag ju tänkt mig men Nordstan stänger ju 19 sÃ¥ det var liksom ingen idé. Och Ã…sa kände sig dÃ¥lig sÃ¥ hon skulle bara ligga hemma pÃ¥ soffan och krya pÃ¥ sig. SÃ¥ jag var helt allena och kände mig ganska ensam faktiskt. Gick till ”Greken” och köpte med mig Souvlaki. Tog med maten till hotellet och Ã¥t pÃ¥ rummet samt läste och kollade pÃ¥ TV. Booooring!
Vid 20-tiden gick jag ner och satte mig vid hotellets dator för att surfa en stund. Det var ju trevligt att besöka lite favoriter men egentligen hade jag ingen lust att sitta vid datorn. Som tur var ringde jobbarkompisarna J och T, de hade precis kommit till hotellet. Hurra för sällskap! Vi intog baren och blev sittandes där ett par timmar.
Vi satt precis vid fönstret och jag iakttog en taxi som stannade utanför hotellet. Ut klev Kayo! Jag sade det till J som genast vände sig om och drog undan gardinen för att kunna se lite bättre. Det var ju bara det att Kayo stod och tittade pÃ¥ oss sÃ¥ det blev sÃ¥ där pinsamt… Men, tyckte J, hon är ju kändis sÃ¥ dÃ¥ fÃ¥r hon väl stÃ¥ ut med sÃ¥nt!
En stund senare kom det fler kändisar… Himla kul tyckte jag och kunde inte lÃ¥ta bli att titta… Det var Mathias Holmgren, Johan Thorsell, Lasse Holm m fl. Det var ett helt gäng men jag kunde inte riktigt se vilka det var. Jag hade fullt sjÃ¥ med att spana kan jag säga…
När det var dags att säga godnatt kunde jag inte lÃ¥ta bli att lura med J pÃ¥ en extra sväng i baren för jag ville ju se gänget pÃ¥ lite närmre hÃ¥ll… KändiskÃ¥t? Jag? 😉
Idag har jag suttit i möte precis hela dagen. Det blir så himla intensivt när man är i Gbg och fika är inte ens att tänka på. Och helt slut blir man. Jag var så himla trött när vi vid 17-tiden skulle påbörja den drygt 3 timmar resan hem.
Och inte har vi blivit husägare heller… Det är ju fan att folk ska trissa upp priserna sÃ¥ och jag fattar inte vilka pengar folk är villiga att betala!! Huset vi tittade pÃ¥ i helgen (+ i tisdags) hade ett utgÃ¥ngsbud pÃ¥ 1 300 000. Mäklaren trodde att det skulle gÃ¥ för omkring 1 700 000. Max. (Min jobbarkompis är kompis med mäklaren sÃ¥ han ringde och gjorde lite research Ã¥t mig…) När jag skulle ringa och lägga bud var redan budet uppe pÃ¥ 1,6 miljoner, sÃ¥ dÃ¥ skyfflade jag in 100 lakan och det kändes väldigt bra. Jag trodde dÃ¥ i min enfald att vi kanske skulle bli de lyckliga med vÃ¥ra 1,7 miljoner. Men icke… Nästa gÃ¥ng mäklaren ringde till mig var budet uppe pÃ¥ 1,8 miljoner. Ã… himmel! Hur ska vi göra nu? Imorse när jag ringde för att kolla om budet lÃ¥g kvar pÃ¥ 1,8 var det uppe pÃ¥ 1 965 000… DÃ¥ sade jag att vi drar oss ur. SÃ¥ himla synd alltsÃ¥, men man kan ju inte betala ett överpris. Här är huset för den som vill se. Det är väldigt litet men källaren var som ett vÃ¥ningsplan och inte en källare. Och totalrenoverat och en relaxavdelning som inte var av denna värld… NÃ¥ja, det var tydligen inte vÃ¥r tur denna gÃ¥ngen heller och det känns förjävligt!Imorgon kväll ska jag pÃ¥ Tjejträff. Ska bli kul att träffa tjejerna igen, det har jag inte gjort sen före semestern.
Annars tycker jag livet rullar pÃ¥ i en väldig fart och jag hänger inte riktigt med…
