Förmodligen är jag bortskämd och jag borde vara glad över att ha folk omkring mig som bryr sig om mig. Men ändÃ¥ känns det konstigt… Varför reagerar jag sÃ¥ här? Jag mÃ¥r ju inte precis bättre av det.
Detta handlar om att jag varit sjuk i två dagar och att folk på jobbet hört av sig till mig och undrat hur jag mår. 3 arbetskamrater har hört av sig. Å skrev i gästboken, H skickade ett mail och I ringde. I är min kollega på administrationen och även på pappret min chef (fast jag har aldrig sett henne som min chef och dessutom är det bestämt att jag ska få en ny chef 1 oktober). De två första som hörde av sig var helt okej. Jag vet att både Å och H verkligen ville veta hur jag mår och jag vet också att de var ärliga när de skrev att de tyckte det var tråkigt att jag var borta. Jag blev jätteglad över att höra detta! Det betyder mycket för mig att höra att jag är saknad när jag är borta!
Men sÃ¥ ringde alltsÃ¥ I idag och jag känner mest obehag! Jag fÃ¥r ofta känslan av att hon vill ”kontrollera” mig och sÃ¥ kändes det även när hon ringde. Självklart sade hon att hon bara ville ringa och höra hur det var med mig och varför kan jag inte bara tro pÃ¥ det?? Varför mÃ¥ste jag ha sÃ¥na här obehagliga misstankar?? Jag kanske tror helt fel. I vilket fall som helst sÃ¥ kändes det inte alls bra. Jag är nog bortskämd och knäpp…
Idag mår jag bättre även om jag kände mig rejält risig i halsen imorse. Nu ikväll känns allt bra dock, så imorgon ska jag jobba. Det värsta med att vara hemma är ju att jobben hopar sig. Usch! Ser inte alls fram emot att komma tillbaka och ligga 3 dagar efter (jag var ju ledig i fredags).
Med inspiration från Annah så har jag ikväll lagat Tacopaj. Oj, oj vad gott! Nu ska jag kolla vidare på Fame Factory!
