Hej… Linda här igen. Har inte sÃ¥ mycket att säga men nÃ¥gra rader ska jag ändÃ¥ plita ner.
Det känns som allt jag skriver om är tråkigheter, mörker och jobbiga saker. Ja det här året kommer jag verkligen att minnas som ett jobbigt och omtumlande år. Jag vill inte ha det så här. Jag saknar det bekymmerslösa livet.
VÃ¥r familj har drabbats av cancer. En elakartad tumör i magen. Magsäcken mÃ¥ste opereras bort. Efter datortomografi kommer vi fÃ¥ veta om den spridit sig mer. Fy fan! Den där jävla cancern verkar drabba oss alla förr eller senare. Känns sÃ¥ overkligt…
Torgny har också varit inne på datortomografi men det beror på att han har ont i ryggen och nu ska man ta reda på vad det beror på.
PÃ¥ jobbet är det fortfarande rena kaoset. Innan förändringarna som ska göras har offentliggjorts vÃ¥gar jag knappt tro pÃ¥ att det blir av. Förhoppningsvis blir det av imorgon men ett kaos vänder ju inte bara pÃ¥ en dag. Det kommer nog ta tid men lyckligtvis har jag utvecklingschefen tillika min nya chef pÃ¥ min sida. Det fick jag klart för mig idag dÃ¥ jag tog ett snack med honom och förklarade min situation. Min nuvarande ”chef” är helt hispig och det beror ju pÃ¥ att hon är rädd om sin position. I den nya organisationen ska vi jämställas vilket innebär att vi kommer ligga pÃ¥ samma nivÃ¥ organisatoriskt. Vi ska bÃ¥da ha utvecklingschefen som chef. Mao tar jag ett ”kliv upp” medan hon stÃ¥r kvar och blir av med chefsskapet. Jag är nöjd.
Imorgon blir det fredagspub efter jobbet. I all enkelhet ska vi gå till en pub och äta och dricka lite och kanske prata av oss om den nya organisationen?!
Det här var ingen vidare uppdatering, men bättre tider kommer… kanske?
