Svart dagbok.
Innan jag gÃ¥r in pÃ¥ trÃ¥kigheter vill jag tacka för alla glada tillrop i gästboken. Jag är sååå tacksam, även om jag inte surfar runt hos alla och tackar er var för sig – det fÃ¥r bli ett kollektivt tack idag.
Imorgon Ã¥ker vi till UmeÃ¥. Det bestämdes hastigt idag. Jag har berättat tidigare att cancer har drabbat familjen. Tyvärr var det inte av lindrig art som man hade hoppats pÃ¥. Torgnys mamma har idag, efter datortomografi, fÃ¥tt veta att det spridit sig i magen, levern och ja överallt. Tyvärr är det inte sÃ¥ mycket att göra. Hon är i för dÃ¥lig kondition för att sätta in nÃ¥gon form av behandling just nu. Hoppet stÃ¥r till att hon blir bättre, dÃ¥ kanske man kan dra ut pÃ¥ det lite, men läkaren kunde inte ens säga hur lÃ¥ng tid hon har kvar… Kan vara dagar, kan vara veckor. Vem vet?
Vi gråter, är förtvivlade, tror inte det är sant.
Imorgon tar vi flyget dit. Vi åker hem på måndag igen. Känns bra. Det är jobbigt att vara så långt bort. Man känner sig om ännu mer maktlös. Torgny tycker det är jättejobbigt. Han skulle givetvis behöva vara där nu hela tiden. Vi får göra det bästa av situationen.
Jag skulle uppskatta hemliga meddelanden ifall ni vill kommentera i gästboken.
