Börjar med ett drinktips sÃ¥ här pÃ¥ söndagen! 😉
Sex on the beach
2 cl vodka
2 cl peach tree
5 cl apelsinjuice
5 cl cranberryjuiceBlanda eller skaka drinken med is och häll i ett högt glas med mycket is. Dekorera med apelsinskiva och sugrör. Riktigt sötsliskigt och gott!!
Surfade in pÃ¥ expressen.se och fann min favoritdrink som jag alltid kommer förknippa med min tid i USA. Den och sÃ¥ Hot Shot, icke att förglömma! Jag glömmer aldrig när vi introducerade Hot Shots för vÃ¥ra amerikanska vänner. De trodde inte vi var kloka! VARMT kaffe OCH grädde?? Och sÃ¥ dricka allt pÃ¥ en gÃ¥ng?? Näää vá?! Haha! Ã…hÃ¥hÃ¥, nu sitter jag här och blir alldeles nostalgisk! Jag hade verkligen sååå kul när jag bodde i USA. Hade ett ganska glassigt jobb (au pair hos en familj med mycket pengar), bra betalt, egen bil och framför allt underbara vänner. Vi umgicks jämt och det var inte mÃ¥nga kvällar pÃ¥ det Ã¥ret som jag var hemma… 😉 Min ”värdmamma” kallade mig för party-animal vilket nog var ganska sant. Hon Ã¥ andra sidan var en workaholic och det var ju inte sÃ¥ mycket bättre precis…
PÃ¥ skoj sökte jag lite efter värdmamman pÃ¥ nätet och minsann, jag fick en massa träffar. Hon är VD för ett framgÃ¥ngsrikt företag som sysslar med mobila affärslösningar. Hon var VD redan ”pÃ¥ min tid” och visst, hon är framgÃ¥ngsrik och välbetald, MEN som hon ”offrade” familjen! Minns en gÃ¥ng när jag knappt sett henne pÃ¥ en hel vecka. Hon hann Ã¥ka till jobbet innan jag (och ungarna ocksÃ¥ för den delen) hade gÃ¥tt upp, och kom hem sÃ¥ sent pÃ¥ kvällarna att vi alla hade hunnit gÃ¥ och lägga oss. En morgon stack hon under en lapp under min dörr där det stod: ”Hi! I am alive – barely. I just wanted to say THANKS for taking care of everything this week. I will be home tonight. Looking forward to hear all about the things I´ve missed.” Hmm… vad säger man??
Ã…ter till vännerna, dessa fantastiska vänner. Vi var sammanlagt 9 svenska tjejer som bodde i en liten stad, Winchester, som är en förort till Boston (10 minuter med bil). Det fanns alltid nÃ¥gon att umgÃ¥s med, vilket var suveränt. En del av dessa tjejer var helt olik mig och vi hade nog inte blivit vänner om det inte varit för att vi befann oss där vi befann oss. Man fick liksom acceptera vännerna som de var, även om vi ibland inte delade Ã¥sikten om vad det är som gör livet värt att leva. Vi satt ju alla ”i samma bÃ¥t” och fick acceptera varandra och det var verkligen nyttigt!! Jag menar, även om inte jag är Pingstvän, men gillar att gÃ¥ pÃ¥ bio, och min vän som är Pingstvän ocksÃ¥ gillar att gÃ¥ pÃ¥ bio – varför skulle vi inte kunna gÃ¥ pÃ¥ bio tillsammans dÃ¥?
Det var lite sÃ¥ det var. Man umgicks med dem som passade in pÃ¥ själva ”aktiviteten” vi skulle göra. NÃ¥gra var party-animals, som jag, och det var dem jag festade med. NÃ¥gra tillbringade sin mesta tid pÃ¥ gymet, och där hänge jag ocksÃ¥ pÃ¥. Sen fanns det nÃ¥gra som alltid ville fika eller gÃ¥ pÃ¥ bio, och ja jag hängde pÃ¥ där med när det passade. Det fanns vänner för alla tillfällen liksom. FörstÃ¥r ni vad jag menar? Lite svÃ¥rt att förklara, men passade oss alla ypperligt.
Under året i USA växte jag otroligt mycket som människa. Det var en fantastisk tid. Dessutom lärde jag ju känna en massa roliga amerikanare (mest pojkar! ;)), så jag fick verkligen chansen att se hur en typisk, ung, amerikan lever. Det var såå kul!
Lite amerikansk kärlek fick jag också uppleva, vilket dessvärre inträffade bara någon månad innan jag skulle åka hem. Åååå vad trist det var att sätta sig på flyget hem till Sverige då! Jag bölade och bölade och det var såå hemskt! Vi höll kontakten ett tag, och jag längtade tillbaka varenda sekund. Till min stora glädje kunde jag åka tillbaka redan efter ett par månader, men det blev inte alls som jag tänkt mig!! Den nya familjen jag bodde hos (var au pair även denna gång) var hemsk, mina svenska vänner hade åkt hem men de amerikanska vännerna och han som var min kärlek fanns ju kvar. Ganska snart upptäckte jag att kärleken inte var någon kärlek längre. Nää, den bara dog. Och då var det liksom inte roligt längre, så då packade jag mina väskor och åkte hem! DET kändes bra men jag är ändå glad att jag åkte tillbaka, för annars hade jag nog grubblat ihjäl mig om jag gjort rätt som bara lämnade allt och inte gav kärleken en chans.
Oj – nu har jag visst bubblat om nÃ¥got som hände 92-93 och som verkligen är historia, men jag blev sÃ¥ nostalgisk. Kanske inte var sÃ¥ kul för er att läsa, men det var roligt för mig att sitta och minnas tillbaka lite!
Nu ska jag njuta av söndagen lite. Gå ut en sväng kanske. Solen skiiiiiiiner!!!
Skön söndag!
