Varit på anställningsintervju

Det gick bra, tycker jag iallafall. Jag var inte alls så nervös innan, för jag vet ju att jag är tillräckligt kompetent för jobbet. Och lång erfarenhet har jag också. På dessa saker tvivlade jag inte alls, utan det som var det osäkra för mig var att jag inte riktigt visste vilka arbetsuppgifter som skulle ingå i jobbet (utöver de sedvanliga administratörsuppgifterna). Det som lockade mig i annonsen var att det stod att man skulle få hålla på med marknadsföring samt utformning av affärsområdets interna information. Min förhoppning var att tjänsten skulle innehålla MYCKET av dessa uppgifter, men dessvärre verkar det bara vara en liten del. Jag gillar ju att hålla på med intranät, personaltidningar, information, färg och form och sånt.

Som sagt, jag tror intervjun gick bra, men eftersom jag var ärlig och berättade vad jag var mest intresserad av i tjänsten, så kommer de nog komma fram till att jag inte riktigt passar in. Och det är väl så jag känner också. Så det är ju bra. Jag menar, i det här fallet var det inte bara jag som skulle sälja mig själv, utan även företaget som skulle sälja sig till mig. Jag sitter ju inte i sjön på något sätt, utan har ett bra jobb som jag trivs med. Det byter jag inte bort mot vad som helst!!

Intervjun kändes iallafall väldigt bra. Personalmannen som intervjuade mig hade en skön och relaxad stil, sÃ¥ det blev väldigt avspänt. Skönt! Faktum är att det visade sig att jag vet vem han är… Och det sade jag till honom ocksÃ¥! Han bor nämligen i Mjölby och är tillsammans med en tjej jag umgicks med i tonÃ¥ren. Pratade faktiskt med henne senast förra veckan, men är ingen tjej jag umgÃ¥s med. Har aldrig träffat henne och honom ihop. Fast han tyckte han kände igen mig ocksÃ¥, och det är ju inte sÃ¥ konstigt! Mjölby är liksom inte sÃ¥ stort!

Vi pratade om ditten och datten och fick väldigt bra kontakt. Vi hade egentligen bara avsatt 1 timme för intervjun, men jag var där i 2 timmar!! Som sagt, jag misstänker att han kommer tycka att jag inte riktigt passar in på tjänsten, eftersom jag vill MER liksom! Men jag är faktiskt jäkligt nöjd bara över att ha skuffat undan 590 andra sökanden och det här var absolut inte bortkastat! Det ökade mitt självförtroende kan jag säga!

Annars dÃ¥? Tja, det gÃ¥r jättebra med Luna. IgÃ¥r Ã¥kte jag hem pÃ¥ lunchen en sväng bara för att hon skulle slippa vara ensam hela dagen. Men idag har hon varit ensam. Hon är väldig gosig men igÃ¥r skulle jag försöka kamma bort nÃ¥gra tovor hon har, och det var INTE populärt. Oj vad hon jämrade sig och hytte med tassarna! Jag försökte muta med skinka sÃ¥ gott jag kunde, men nix – den lilla damen är bestämd! Hon vill inte att man kammar tovor! Det gÃ¥r bra att kamma den päls som inte har nÃ¥gra tovor, men jag vill ju givetvis att tovorna ska väck! FÃ¥r ta lite vart eftersom helt enkelt. Ett annat alternativ är att lÃ¥ta veterinären fixa till henne när hon kastreras, för dÃ¥ är hon ju ändÃ¥ sövd… (AlltsÃ¥, sååå mycket tovor är det inte. Bara ett par stycken. Och jag vill inte att det ska tova sig ännu mer).

FörstÃ¥r om ni reagerar pÃ¥ att vi lÃ¥ter henne vara pÃ¥ köksbordet… Jag vet!! Vi skämmer bort henne. Men grejen är att vi ganska sällan använder vÃ¥rt köksbord, sÃ¥ vi tyckte inte det gjorde nÃ¥got. Däremot fÃ¥r hon inte vara pÃ¥ bordet i vardagsrummet, och inte heller pÃ¥ diskbänken.

Det blir ingen vägning för mig imorgon, för vi ska ha en genomgång av pensionsförsäkringar på jobbet och det vill jag inte missa. Så jag får gå och väga mig på torsdag istället. Men jag håller en tumme för Helene imorgon!

M̴ gott!! (Och kom ih̴g Рendast hemliga meddelanden ifall ni vill kommentera dagens intervju!)