Kanske dags att säga hej här?! Till er som har undrat hur det är med mig vill jag bara säga – tack för att ni bryr er! Men det är ingen fara med mig. Jag mÃ¥r bra om än lite trött pÃ¥ kvällarna. Har jobbat ganska mycket. I förra veckan hjälpte jag vÃ¥r praktikant att mÃ¥la klart fikarummet och sen i helgen var jag där och inredde. Det blev sÃ¥ himla fint!!! Och vad kul det var att se allas miner i mÃ¥ndags dÃ¥ de kom till jobbet! Ett helt nytt fikarum uppenbarade sig framför deras ögon. Alla är jättenöjda med min insats och t.o.m. Ernst (sommartorpet) skulle nog ha blivit imponerad, haha! Ja sÃ¥ gÃ¥r snacket pÃ¥ jobbet iallafall… Fast jag är nog inte lika extrem som Ernst kan vara ibland!
IgÃ¥r var jag upptagen med besökare hela dagen. Det var ett gäng mer eller mindre nyanställda frÃ¥n huvudkontoret i Göteborg som var pÃ¥ besök. Visade dem runt, berättade om vÃ¥r verksamhet, tog med dem pÃ¥ lunch i vÃ¥r nybyggda evenemangs- och hockeyarena som heter Cloetta Center (3:e största arenan i Sverige), sÃ¥g till sÃ¥ allting flöt när gruppcheferna skulle prata osv. Det är roligt med sÃ¥na besök. Kul att fÃ¥ lära känna lite nytt folk. När de skulle Ã¥ka hem tackade de om och om igen för den trevliga dagen och dÃ¥ känns det extra kul förstÃ¥s! När programmet man har planerat visade sig vara helt rätt och att besökarna trivts och haft roligt – ja dÃ¥ sträcker man pÃ¥ sig lite extra!
I eftermiddags drabbades jag av en rejäl huvudvärk och sÃ¥ satt jag och smÃ¥frös. Blev rädd att det kanske var sjukdom pÃ¥ g, men nu känner jag mig bättre. Men fy attan vad kallt det var att cykla hem! Det har regnat massor här och varit riktigt ruggigt sÃ¥ idag blev man varse om hur trÃ¥kigt regnig hösten kan vara…
Annars händer väl inte sÃ¥ mycket. Suktar mycket efter min nya mobiltelefon som jag ska köpa. Blir nog att jag gör det pÃ¥ fredag. DÃ¥ ska jag gÃ¥ hem tidigt för jag ska klippa mig pÃ¥ eftermiddagen. Äntligen!! Har inte klippt mig pÃ¥ hur länge som helst och lite ny färg i hÃ¥ret skulle inte heller skada. Men om det är nÃ¥gon som förväntar sig en ny frisyr sÃ¥ mÃ¥ste jag nog göra den besviken… Jag trivs väldigt bra i denna frisyr, sÃ¥ den fÃ¥r hänga med ett tag till. Är jag trÃ¥kig nu?
PÃ¥ lördag ska jag ta med Torgny ut pÃ¥ stan och SHOPPA! Inte till mig alltsÃ¥, utan till honom. Torgny är inte killen som direkt gillar att gÃ¥ pÃ¥ stan och handla kläder men ibland sÃ¥ bara mÃ¥ste man ju! Och eftersom han inte gör det alltför ofta sÃ¥ innebär det att han mÃ¥ste handla massor pÃ¥ en gÃ¥ng! SÃ¥ att titta pÃ¥ kläder till mig – ja det fÃ¥r jag nog göra en annan dag! PÃ¥ lördag koncentrerar vi oss pÃ¥ Torgny!
I övrigt kretsar mina tankar väldigt mycket kring det här med mat, träning, att vara smal, minus på vågen och ja sånt. Ni fattar vá?! Man blir så lätt fixerad och det är lite jobbigt. Jag försöker att tänka sunt men just nu är allt bara ett virrvarr. Egobilden blir så lätt förvriden. När jag tittar på mig själv i spegeln så ser jag ju bara det som är fel. Att magen fortfarande är stor och så. Jag koncentrerar mig ju på fel saker! Varför ser jag inte det som är bra?? Nä för jag blir bara petigare och petigare för varje kilo som försvinner och kraven på mig själv bara ökar. Urk säger jag bara. Det tär på psyket. Håller jag på att bli helt fel i huvudet??!
Häromdagen var det en person som undrade över saker som hur jag hanterat viktminskningen rent mentalt och hur det kom sig att jag en gÃ¥ng blivit överviktig? Jag fick fundera pÃ¥ det där en stund kan jag säga. I början hängde jag inte med alls mentalt. Hjärnan fattade liksom inte. Men tack vare underbara jobbarkompisar som hela tiden peppat och talat om för mig hur smal och fin jag blivit, och för att inte tala om alla peppande uppmuntringar frÃ¥n nätvänner sÃ¥ fattade jag sÃ¥ smÃ¥ningom. Att jag fotograferat mig under resans gÃ¥ng har ocksÃ¥ hjälpt till. SÃ¥ jag ”tror” jag fattat, bortsett frÃ¥n att jag fortfarande ser felen dÃ¥ förstÃ¥s! 😉
Sen det här med varför jag blev överviktig. Jag har kommit fram till att jag Ã¥t fel saker pÃ¥ ren rutin. Främst var det ätandet framför TV:n som gjorde att kilon smög sig pÃ¥, tror jag. Det i kombination med för mycket skräpmat. Men det konstiga, som jag inte kan förklara, är alltsÃ¥ att jag Ã¥t pÃ¥ ren rutin. Ibland var jag inte ens sugen pÃ¥ bullar, kakor, godis, glass eller chips. Men jag Ã¥t ändÃ¥. ”Bara för att” liksom. Helt obegripligt. Jag fattar inte. Men det är först nu jag inser att det var sÃ¥ det lÃ¥g till. Tack A för att du fick mig att tänka till!
Nu ska jag gÃ¥ och fylla badkaret med härligt, skummande badvatten! Vi hörs (och ses!!!! snart – ja somliga av oss iallafall)!
Ps. Mina tankar går idag till A som levererade en otroligt tråkig nyhet. Jag skriver inte mer än så. Inga länkar, ingenting. Men du vet vem du är. *kram*
