Försovit mig?!

Hej, hej!

Hemma igen efter en visit i Göteborg. Åkte i måndags förmiddag och jobbade på huvudkontoret på eftermiddagen. Det var skönt att åka redan på förmiddagen, för då fick jag lite mer fritid i Göteborg på kvällen.

Eftersom det ändÃ¥ inte skulle bli nÃ¥got ”Jul pÃ¥ Liseberg” sÃ¥ kollade jag med Ã…sa om hon hade lust att fÃ¥ besök pÃ¥ kvällen, och det ville hon! Jag hämtade upp lite Thai-mat och sen körde jag ut pÃ¥ Hisingen. Jag körde lite fel *host*, men bara lite, sÃ¥ det gick bra.

Vi åt mat och godis (som jag också köpte med mig), pratade och tittade på TV. Jätteskönt och avslappnat. Åsa är hemma och sjukskriven (har opererat foten) så därför träffas vi ju inte på kontoret numera när jag är där. Det var roligt att få umgås lite!

Strax efter 22 Ã¥kte jag mot hotellet. Jag var helt säker pÃ¥ vilken väg jag skulle Ã¥ka (hittar ju inte sÃ¥ bra i Gbg), men tror ni inte jag Ã¥kte fel ändÃ¥?!?!! Jag missade en högersväng nere vid Nordstan och Ã¥kte rakt fram istället… Jag insÃ¥g genast mitt misstag och försökte komma pÃ¥ rätt väg, men det gick inte sÃ¥ bra. Jag Ã¥kte och Ã¥kte och kom bara längre och längre bort… Till slut insÃ¥g jag att jag var tvungen att vända vilket jag ocksÃ¥ gjorde. Jag körde lite ”pÃ¥ känn”, jag tog höger och sen lite vänster och sen nÃ¥gra svängar till och vips sÃ¥ kände jag igen mig!! Hotellet var plötsligt inom räckhÃ¥ll! Hurra för det!

Sov lite halvdÃ¥ligt och vaknade med ett ryck av att nÃ¥gon knackade pÃ¥ dörren????? Fick för mig att det var mitt resesällskap som stod utanför, och att jag försovit mig, men det var inte riktigt sÃ¥. Jag väntade en stund till för att se ifall jag inbillat mig att det knackat pÃ¥, men efter en stund kom det knackningar igen. Jag bara -”Vá?!” (yrvaket). Utanför hördes en röst -”Du har beställt väckning, men du svarar inte”. -”Men det har inte ringt pÃ¥ min telefon”, försöker jag. ”Jaja” (och sÃ¥ hör jag hur han flinar precis som om jag försökte ursäkta mig pÃ¥ nÃ¥got sätt) ”Nu är du ju vaken iallafall och det är ju huvudsaken”.

Jag fattade inget???? Alltså, jag är hur lättväckt som helst och kan inte för mitt liv tro på att jag missat en ilsken telefonsignal!!!! Jag var tvungen att kolla telefonen och jag letade t.o.m. efter en volymknapp för jag tänkte om den var avstängd eller nåt??? Hittade dock ingen knapp.

Var bara 10 minuter sen, sÃ¥ ingen fara pÃ¥ taket liksom. Duschade, gjorde mig iordning och gick och käkade frukost. Vid utcheckningen frÃ¥gade jag killen i receptionen om det var han som var och väckte mig? Jo, det var det. Jag försäkrade honom om att det minsann inte alls ringt i min telefon, och han flinade igen och sade att han minsann visste att det ringt pÃ¥ min telefon och jag inte svarat. DÃ¥ gick det ett ”larm” till receptionen, och de fick bara det larmet om telefonen ringt och man inte svarat. -”Hm”, sa jag, ”det var konstigt för jag är jättelättväckt. Jag vaknade ju när du knackade!”. ”-Ja”, sa han, ”men jag fick knacka ett par gÃ¥nger innan du svarade. Jag var pÃ¥ väg in, men dÃ¥ svarade du.” -”Oj!”, sa jag, ”brukar ni gÃ¥ IN till hotellgästerna?”. ”-Ja”, sa han, ”ibland händer det ju att nÃ¥gon blivit sjuk eller sÃ¥ och vi vill gärna försäkra oss om att sÃ¥ inte är fallet”. -”Hm, ja det är ju bra”, sa jag och tackade för den fina servicen att han faktiskt hade väckt mig. MEN JAG ÄR FORTFARANDE SKEPTISK TILL ATT DERAS TELEFON VERKLIGEN FUNGERAR, SÃ… DET SÃ…!!

Var pÃ¥ uppföljningsmöte hela förmiddagen. Det var uppföljning pÃ¥ kursen ”Personlig utveckling” som jag gick för 1½ Ã¥r sen. Det var knappt ingen av kursdeltagarna som fattade att det gÃ¥tt över 1½ Ã¥r sen vi gick kursen!!! Jisses. Känns bara som ett ½-Ã¥r sen ju! Iallafall, det var kul och nyttigt att fÃ¥ prata om kursen igen, och även fÃ¥ lite repetition.

Vi kom iväg tidigt från Göteborg. Vi stack redan före 15. Skönt att komma hem i vettig tid för en gångs skull. Annars försvinner hela kvällen liksom och dessutom blir man mycket tröttare. Nu känner jag mig pigg och kan knappt fatta att jag varit i Göteborg idag samt åkt hela vägen hem!

Ett liten klagan bara innan jag slutar. Jag fullkomligt HATAR minsite-gästböckerna som mÃ¥nga har (och jag själv som reserv). DE FUNKAR JU INTE! Väldigt irriterande, för man kan ju aldrig lämna nÃ¥gra meddelanden. Och att maila är jag för lat för… SÃ¥! Nu har jag klagat färdig! Over and out!

Om Nouvelle

Nouvelle är... - Kvinna - Född 1973 - Sambo med T - Mamma till E - Boendes i ett parhus - Hundägare - Förälskad i sitt fritidshus
Det här inlägget postades i Det dagliga livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *