Nouvelle

IgÃ¥r kom ”Thelma and Louise” till stan. Vem som är vem av dem vet jag egentligen inte, men de är iallafall tvÃ¥ jobbarkompisar frÃ¥n den stora staden. En av dem brukar även kallas för Bridget. Jag tror faktiskt att det är Thelma när jag tänker efter. Efter igÃ¥r och idag sÃ¥ tycker jag det är sååå synd att avstÃ¥ndet är sÃ¥ lÃ¥ngt mellan vÃ¥ra städer för sällan har jag fÃ¥tt skratta sÃ¥ mycket som jag gjort under tiden som Thelma/Bridget and Louise varit i stan.

Vi var ute och Ã¥t tillsammans igÃ¥r kväll. God stenugnsbakad pizza pÃ¥ en ganska fancy restaurang och gott rött vin. Det blev inte sÃ¥ mycket allvarligt snack denna kväll utan mest gapskratt Ã¥t härliga Bridget som bjöd pÃ¥ historier ur hennes singelliv. Ojojoj Bridget! 😉 Det härliga är att vi kan prata sÃ¥ öppet om allting. Pratar vi om sex sÃ¥ är det ingen som direkt tittar blygt ner i bordet, utan ut med sprÃ¥ket bara! Vilka underbara tjejer Thelma/Bridget and Louise är! (…men vi saknade en viss Snäckan förstÃ¥s!)

Idag har vi jobbat men även hunnit med en härlig lunch, bara vi tre. Ojojoj igen Bridget! Ännu mer historier och gapskratt, och lunchen avslutades med att Thelma/Bridget bad Louise att hon skulle bli hennes langare. Louise nappade direkt och hoppade raskt in pÃ¥ närmaste Apotek där hon fann precis vad Thelma/Bridget bett henne om. FrÃ¥gan som jag och Louise nu ställer oss, kära Thelma/Bridget, – hur länge kommer de att räcka? När mÃ¥ste Louise langa det där pinsamma igen?? (Ja Thelma/Bridget är fortfarande sÃ¥ pass ung sÃ¥ att hon tycker det är pinsamt… Haha!) 😉

*Pling* Jag hör mobiltelefonen plinga till. Eftersom jag haft Snäckan i Ã¥tanke hela dagen sÃ¥ var min första tanke att det var ett sms frÃ¥n henne och att hon har blivit mamma. Jag springer ut i hallen. Gräver i väskan. Var fan är telefonen? Gräver lite till. Hittar den! ”Sms frÃ¥n Snäckan” stÃ¥r det i displayen. Jag fumlar pÃ¥ tangenterna. Skakar nästan. SÃ¥ äntligen fÃ¥r jag läsa det underbara meddelandet om att Simon är född och att familjen mÃ¥r bra! Hjärtat dunkar. Åååååååå! En liten gosse…

Jag är extra stolt för jag fick förtroendet att uppdatera hennes bebisblogg! Så ni som följer henne, bege er dit!

Stor kram och grattis till min fina vän Snäckan! Tänk att du är mamma nu!

Sitter här och funderar pÃ¥ vad vi ska äta ikväll. Denna eviga frÃ¥ga… Bah! Matlagning är verkligen inte min favoritsyssla. Om man bara kunde sÃ¥ skulle jag kunna äta mackor och fil varje kväll. Fast det blir ju inte riktigt bra… Vardagsmat är verkligen ett nödvändigt ont. (I min värld iallafall). NÃ¥väl. Jag fÃ¥r ta mig i kragen och surfa runt och försöka hitta nÃ¥got som är enkelt, gÃ¥r fort och är gott.

Var pÃ¥ tjejträff igÃ¥r. Det var trevligt som alltid. Blev en del skvaller, bland annat om en jobbarkompis till en av tjejerna (som vi alla vet vem det är) som tydligen har snattat pÃ¥ jobbet under en längre tid (de jobbar pÃ¥ en stormarknad). Den här tjejen har jobbat där i ca 7-8 Ã¥r och fÃ¥tt mer och mer ansvar för olika saker, och ändÃ¥ gör hon en sÃ¥n grej och gör bort sig fullständigt. Tydligen hade butikschefen haft ögonen pÃ¥ henne en längre tid eftersom de misstänkt att hon snott grejor, och sÃ¥ en dag i december kunde de ta henne pÃ¥ bar gärning. Tydligen har hon smugit ut grejer till sin bil under dagarna, vilken ocksÃ¥ polisen tömde när de haffade henne… Fatta… Undrar hur länge hon har hÃ¥llit pÃ¥ sÃ¥? Behöver jag nämna att hon fick sparken samma dag?!

Förutom skvaller var det vardagsprat, skratt, god mat, god efterrätt, gott godis och skrapning av triss-lotter som stod på agendan. Alltid lika trevligt att träffa gamla barndomskompisarna, eftersom vi inte ses så ofta.

Idag tänker väldigt mycket pÃ¥ min jobbarkompis Snäckan eftersom hon förmodligen föder (eller har fött) barn idag! Ouiiii! Ser fram emot att höra allt om förlossningen (eller kanske inte allt, haha. DÃ¥ mÃ¥r jag nog illa, blir snurrig och svimmar. Har väldigt lätt för det om jag hör talas om blod och annat läbb). Iallafall – det är spännande värre eftersom jag ännu inte vet om bebben har kommit ut eller ej.

Nähäpp! Lite middagstips var det ju!

Nedanstående inlägg skrevs när jag hade bloggen på annat ställe. Förhoppningsvis kommer nedanstående ej inträffa här, på mitt nya ställe!

Med tanke på gårdagens kvällsinlägg så är jag fortfarande förvirrad. Ulrica lämnade en kommentar om att mitt efternamn finns med i min årskrönika och att det kanske var det som var boven?? Ja inte vet jag, för det inlägget ligger ju bakom lösen. Eller är det så att sökmotorerna hittar även sånt som ligger bakom lösen?? Givetvis har jag ju ändrat det nu, ifall det var det som var orsaken.

Sara skriver om att folk kanske länkar hit med mitt gamla namn? Ja, och det är ju inte bra förstÃ¥s. Jag vill härmed vädja till er alla att skriva Nouveau istället… Iofs sÃ¥ har jag bara sett mitt förnamn länkas hit (ja nÃ¥gra är ni som skrivit L… och sÃ¥ en länk hit) sÃ¥ där kommer ju inte mitt efternamn med i bilden. Mitt förnamn är ju sÃ¥ vanligt sÃ¥ det kanske inte spelar sÃ¥ stor roll, men MITT EFTERNAMN däremot!! Nej, nej! Jag vill inte koppla samman mitt efternamn med denna sida!

Hmm… det var klurigt det här. Och aningens olustigt!

Nedanstående inlägg skrevs när jag hade bloggen på annat ställe. Förhoppningsvis kommer nedanstående ej inträffa här, på mitt nya ställe!

För skojs skull sÃ¥ sökte jag pÃ¥ mitt efternamn pÃ¥ eniro.se. Döm om min förvÃ¥ning när jag fÃ¥r träff pÃ¥ denna blogg? Vá???!!! Är det nÃ¥got jag inte förstÃ¥r?? Eftersom det här var ett sätt att försöka vara lite ”anonym” sÃ¥ kändes det som ett slag i ansiktet. Varför leder mitt efternamn hit?? Jag har ju inte skrivit mitt namn nÃ¥gonstans… NÃ¥gon som har en förklaring – och viktigast, hur gör jag för att fÃ¥ bort sammankopplingen??

För er som har tänkt att börja träna nu i vinter….

Jag har precis fyllt fyrtio, och min fru (älskling) gav mig en vecka med personlig tränare i födelsedagspresent. Nu är jag ju fortfarande i kanonform. Jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att fÃ¥ röra lite pÃ¥ sig. Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig tränare. Jag fastnade för Linda, som är en 26-Ã¥rig tjej som förutom jobbet som personlig tränare ocksÃ¥ är aerobics-instruktör och modell för badkläder. Det är hon som är anledningen till att jag skriver det här, hon bad mig skriva dagbok för att hÃ¥lla koll pÃ¥ mina framsteg. PÃ¥ mÃ¥ndag gäller det …

Måndag: Jag gick up klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så tidigt, men när jag kom till träningsanläggningen, där Linda väntade vid receptionen blev allt helt plötsligt mycket lättare. Linda är suverän! Hon har blont hår, fantastiska blå ögon och ett charmerande leende. Vi började med en rundtur på anläggningen. Linda visade mig maskinerna och det första jag fick göra var springa på löparbandet. Efter fem minuter tog Linda min puls, och hon verkade lite orolig över hur hög den var. Det hon inte fattade var att min puls var hög för att hon stod så nära mig i sin tajta lycra-outfit. Jag är ju i toppform annars! När vi gjorde sit-ups pushade Linda på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen efter att ha hållit in den ända sen jag mötte henne i receptionen. Efter passet njöt jag av att titta på hur smidigt Linda rörde sig under sitt aerobic-pass, och tänkte att hon är lika duktig där inne som hon är med mig. Det här kommer bli en FANTASTISK vecka!

Tisdag: Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till slut var jag utanför dörren på väg till träningen. Linda tvingade mig att ligga på rygg och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la hon på vikter på den också! Mina ben kändes som spaghetti på  löparbandet, men jag klarade en hel kilometer. Leendet jag fick av Linda när jag klev av löparbandet gjorde det mer än värt mödan. Jag mår toppen! Det här är andra dagen i mitt nya liv!

Onsdag: Jag försökte borsta tänderna, och enda sättet som var möjligt var att ligga med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den. Jag tror jag har fått bråck i bröstmusklerna.

Torsdag: Linda väntade pÃ¥ mig med sina vampyrlika tänder med en min som skulle föreställa ett leende, men den grymma formen pÃ¥ hennes tunna läppar avslöjade henne allt. Jag kunde inte rÃ¥ för att jag var en halvtimma försenad – det tog mig 20 minuter att bara knyta skorna! Linda tvingade mig att träna med hantlar. När hon tittade bort, passade jag pÃ¥ att springa och gömma mig i herrarnas omklädningsrum. Hon skickade Lars för att hämta mig, och sen satte hon mig pÃ¥ roddmaskinen som straff. Jag sänkte den. Jag hatar den lilla subban! Linda är den vedervärdigaste varelse till människa som nÃ¥gonsin fötts pÃ¥ denna planet NÃ…GONSIN! Korkade, anorektiska lilla träningsfjolla. Om jag kunde röra nÃ¥gon enda liten del av min kropp utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slÃ¥ henne med den. Linda ville att jag skulle jobba med mina triceps. JAG HAR INGA TRICEPS! Om hon inte ville ha jack i golvet sÃ¥ borde hon inte ha räckt mig de där %&##%¤& hantlarna, eller nÃ¥got annat tyngre än en macka för den delen. (Jag är säker pÃ¥ att hon lärt sig det där pÃ¥ Sadisthögskolan – hon mÃ¥ste fÃ¥tt en hedersbetygelse i grenen ”tillfoga smärta”). Löparbandet kastade av mig och jag landade pÃ¥ en hälsorÃ¥dgivare. Jag önskar att jag hade landat pÃ¥ nÃ¥gon mjukare.

Lördag: Linda lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget hon har. Hon undrade varför jag inte dök upp idag. Ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrka att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på finsk tv i elva timmar.

Söndag: Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan äntligen är slut. Jag bad också till gud att min fru (den subban) nästa år väljer en roligare present. Till exempel en rotfyllning eller en rejäl tarmsköljning.